Elsa Paulsson

Nu sitter jag här i fina Västernorrland, närmare bestämt på Österåsens hälsohem. Här kommer jag vara i 6 veckor och praktisera. Varför bor inte fler här uppe undrar jag?

Annars är livet fint, efter 2,5 inte fullt så roliga år så någon gång i våras gick jag ett steg till. Det går så mycket bättre att leva nu även utan en bror.
Självklart saknar jag honom, det som inte fick hända hände men nu accepterar jag det på ett annat sätt. Jag känner mig som en människa igen. Trots att allt känns skit och inget kan få en på bra humör går sådana perioder över om man vill, ifall man tar tag i det och inser att det kommer bli bättre någon gång. Klarar man det inte själv är det kanske dax att söka upp någon som kan hjälpa en, någon man kan tala med.

Att ta saker som får en att må bättre tillfälligt är inte direkt smart, i långa loppet blir det bara värre, det vet du också. Tillslut lever man bara för en sak och när inte det längre hjälper, vad gör man då? Tar en överdos? Jag blir så ledsen, vissa saker kan man inte göra något åt, saker händer. De som förstör sina liv medvetet borde kanske få cancer istället och de som förtjänat att leva ett friskt liv får göra det. Du är en bra och smart människa och jag tror att du är stark nog sluta, bara du vill! Jag har inte gått vidare så långt att jag inte skulle falla tillbaka lägre än på ruta ett om det hände något......