Elsa Paulsson

I bland kommer dagen och attakerar hjärnan och vill inte lämna.

röda ögon, blåa läppar, tomma ögon, röda läppar.

Bästa snowboardvän!!



VARFÖR?

Sånt här ska inte få hända, men vad ska man göra, göra för att undvika, undvika att det händer?

Vill göra något, vill hjälpa, vill inte att någon ska råka ut för detta.

Men hur?





Kötta loss med Ragge där uppe, skejt, snowboard och allt, ni kommer ha det fett tillsammans!!

Jag åkte hem till Örebro för några dagar och tog mig upp till Storstenshöjden för att kolla hur det var på gamla jobbet och i skidbacken jag är uppvuxen i. Jag gick in på restaurangen och såg en av tjejerna som även jobbade förra vintern, vi pratade lite men jag lyckades inte få ett gratis liftkort.
Jag gick ut för att titta lite hur det såg ut i Södra backen, de hade byggt om lite och en ny lift fanns. Jag såg Ragge komma ner. Oj, jag visste inte att han var hemma från sin långa utlandsresa, jag kramade han jättelänge och så brun han var. Det var så skönt att han överlevt den där gången, det var nära. Jag kramade honom en extra gång, jag hade saknat honom så och visste inte hur det skulle bli i framtiden, när jag skulle få se han nästa gång. Vi pratade en massa, han var avundsjuk på mitt jobb i Idre och lite orolig att jag skulle bli bättre än han på att åka bräda ;)
Vi kramades igen och så fick jag låna hans säsongskort och åkte ett åk, det gick bra och jag kände ingenting i knäet. Vi bestämde oss för att åka hem till far och käka.



Sen vaknade jag, och grät.. det var så verkligt..


En resa på 3 år hade han tagit och äntligen var han tillbaka.. men bara för någon halvtimma var han hos mig. Det drog igång massa känslor men det känns bra att jag fick träffa honom och säga hejdå igen och krama honom. Han var varm och mjuk denna gång.

Saknar dig brorsan!
Jag sitter och läser på din minneslund på Lunarstorm och gråter, vill gärna skriva men min användare har försvunnit =(
Älskar dig.

Jag kommer ihåg varför vi skulle åka hem..

 

Jag kommer ihåg när jag åkte ambulansen in och de sa åt mig att ringa till mamma. Jag kommer ihåg att de inte nämnde ett ord om Ragge, jag kommer ihåg att vi fick fråga.

Jag kommer ihåg när vi åkte från sjukhuset och in på Ica maxi och köpte tunnbröd och mjukost och käkade i bilen innan vi åkte vidare till församlingshemmet. Jag kommer ihåg de blåa sjukhusbyxorna jag hade på mig i storlek för stort. Jag kommer ihåg alla människor jag mötte när jag kom dit haltandes, jag kommer ihåg alla kramar och stöttande ord jag hörde, jag kommer ihåg alla dina vänner och alla mina vänner som grät. Jag kommer ihåg anledningen till att vi träffades där den där söndagen i September. Jag kommer ihåg hur förstörda alla var.

Den sista tiden hade vi blivit bra kompisar, vi umgicks med varandra och hade gemensamma vänner. Varför skulle detta hända, varför just oss? Varför var vi så dumma den där natten? Ja, mycket varför kan man fråga sig men gjort är gjort och du kommer aldrig igen. Saknar dig otroligt mycket just nu, det är fortfarande overkligt, det känns som en klump i magen, ibland kan jag tänka och prata om det utan några problem men ibland förstår jag vad det är jag tänker på egentligen...

 

:'(

Igår hade vi lite film mys här, såg först Welcome to the jungel med grabbarna. Det var dock inte en bra film. Årtiondets mest fasansfulla rysare, jojo... Den kanske hade varit bra om man inte förvämtat sig att det skulle vara en rysare. Efter en timma av filmen blev det lite läskit i en kvart sen var filmen slut.

Efter det kom släktingarna hem och vi kollade på I taket lyser stjärnorna den var absolut mycket bättre, en riktigt bra film tyckte jag den handlade om en tjej och hennes mamma som hade canser. I slutet satt vi alla och snyftade. Riktigt sorglig, tänkte på Ragge, vet inte ifall de andra gjorde det men hade jag varit själv i rummet hade jag storbölat.
Snart är det 3 år sedan vi åkte moped den kvällen. Känns inte som det, det känns fortfarande lika hemskt när man kollar på filmer om sånt där och när man tvingas tänka på det.

Jag skulle vilja träffa honom igen!

Idag fyller du 22år!
Saknar dig mycket, funderar ofta på hur livet skulle vara om du fanns kvar hos oss. Allt skulle nog se helt och hållet anorlunda ut! Jag kan ine besöka varken graven eller olycksplaten för jag är i Grebbestad, lite tråkigt. Min kusin är här också, han har blivit väldigt lik Ragge, tänkte på det när jag såg honom på begravningen. Skillnaden är typ att han är rödhårig.

Letade efter en dikt jag skrivit men jag hittade inte den jag ville, har ju ny dator, så jag fick ta en annan som inte är lika bra men men..