3 September-06 minns ni?
Jag kommer ihåg varför vi skulle åka hem..
Jag kommer ihåg när jag åkte ambulansen in och de sa åt mig att ringa till mamma. Jag kommer ihåg att de inte nämnde ett ord om Ragge, jag kommer ihåg att vi fick fråga.
Jag kommer ihåg när vi åkte från sjukhuset och in på Ica maxi och köpte tunnbröd och mjukost och käkade i bilen innan vi åkte vidare till församlingshemmet. Jag kommer ihåg de blåa sjukhusbyxorna jag hade på mig i storlek för stort. Jag kommer ihåg alla människor jag mötte när jag kom dit haltandes, jag kommer ihåg alla kramar och stöttande ord jag hörde, jag kommer ihåg alla dina vänner och alla mina vänner som grät. Jag kommer ihåg anledningen till att vi träffades där den där söndagen i September. Jag kommer ihåg hur förstörda alla var.
Den sista tiden hade vi blivit bra kompisar, vi umgicks med varandra och hade gemensamma vänner. Varför skulle detta hända, varför just oss? Varför var vi så dumma den där natten? Ja, mycket varför kan man fråga sig men gjort är gjort och du kommer aldrig igen. Saknar dig otroligt mycket just nu, det är fortfarande overkligt, det känns som en klump i magen, ibland kan jag tänka och prata om det utan några problem men ibland förstår jag vad det är jag tänker på egentligen...
:'(
vi finns altid. utan er finns inget <3
sv: ja jag hoppas verkligen det!
vadå konstiga saker man ska fylla i? :o
Ibland är det så för mig också- jag kan prata om olyckan och om Ragge som om det var någon annan. ISpeciellt om det är någon jag inte känner speciellt bra. Men om någon visar mig omtanke och medkänsla, håller om, kramar så brister det. Men det är skönt det också. Hur farligt kan det vara att gråta när ens enda bror eller son dött?? Egentligen spelar det ingen roll varför ni bestämde er för att åka hem. Det var idiotiskt men säkert inte just då i den situationen.Även om jort är gjort så måste jobbiga saker ältas och ältas. "Om man nämner trollet vi namn så dör det"
