Elsa Paulsson

Jag åkte hem till Örebro för några dagar och tog mig upp till Storstenshöjden för att kolla hur det var på gamla jobbet och i skidbacken jag är uppvuxen i. Jag gick in på restaurangen och såg en av tjejerna som även jobbade förra vintern, vi pratade lite men jag lyckades inte få ett gratis liftkort.
Jag gick ut för att titta lite hur det såg ut i Södra backen, de hade byggt om lite och en ny lift fanns. Jag såg Ragge komma ner. Oj, jag visste inte att han var hemma från sin långa utlandsresa, jag kramade han jättelänge och så brun han var. Det var så skönt att han överlevt den där gången, det var nära. Jag kramade honom en extra gång, jag hade saknat honom så och visste inte hur det skulle bli i framtiden, när jag skulle få se han nästa gång. Vi pratade en massa, han var avundsjuk på mitt jobb i Idre och lite orolig att jag skulle bli bättre än han på att åka bräda ;)
Vi kramades igen och så fick jag låna hans säsongskort och åkte ett åk, det gick bra och jag kände ingenting i knäet. Vi bestämde oss för att åka hem till far och käka.



Sen vaknade jag, och grät.. det var så verkligt..


En resa på 3 år hade han tagit och äntligen var han tillbaka.. men bara för någon halvtimma var han hos mig. Det drog igång massa känslor men det känns bra att jag fick träffa honom och säga hejdå igen och krama honom. Han var varm och mjuk denna gång.

Saknar dig brorsan!
Jag sitter och läser på din minneslund på Lunarstorm och gråter, vill gärna skriva men min användare har försvunnit =(
Älskar dig.