Elsa Paulsson

Jag bara väntade på att detta skulle hända, förstod nästan att det var oundvikligt. Och nu ligger jag i sängen och hoppas på att få tag på ett par kryckor så jag kan röra mig på kvällens personalfest.

Jag har känt av knät lite sen jag kom upp hit men har inte brytt mig så mycket och i går väntade en heldag i parken. Det var inte ett moln på himlen och termometern visade -2! Härligt! Det var inte någon kö alls i parken och jag hoppade och hoppade och det har aldrig gått så bra, satte 180, lite annat smått och gott och hoppade högre än jag någonsin gjort. Jag ignorerade helt enkelt smärtan i knät, tänkte att jag var tvungen att ta tillvara på denna dag. Efter ett tag gick vi in och fikade och kände då att det var lite svårt att gå men jag tänkte att några åk till tar jag. När jag kom ut igen åkte jag ett åk sen gick det inte mer..  sen kunde jag inte stödja på benet och det är inte bättre idag.

Hur ska detta gå? fortsättning följer..